Vår insamling till stödgruppen!
I morse flög jag upp ur sängen, jag som brukar vara den morgontrötta har blivit den morgonpigga. Det kanske beror på att min mobil står för väckningen på morgonen. Det är delade åsikter om den signalen men jag och Amanda gillar den upppiggnade "Happy" signalen. Ner till frukostbordet i t-shirten vi fick från Lakipia universitet, jag var inte ensam om det klädvalet denna frukost. Det var pannkakor till frukost och det är bland det godaste man kan äta här. Jag som varken gillar pizza eller pannkaka hemma i Sverige har det nu som favvomat här i Kenya, då kan ni förstå hur trött jag är på maten. Efter en rejäl frukost blev vi skjutsade in till en supermarket i stan.
För ca två veckor sedan var vi i en by utanför Nakuru hos Elisabeth som startat en stödgrupp för HIV smittade. Vi ville göra något för dessa och startade en insamling hemma i Sverige och lyckades samla in hop 8400 kr! Tack till alla er som bidragit! Det bästa som de behövde i deras sjukdom var getmjölk som är hälsosamt och bra för immunförsvaret. Med dom pengar vi fått in räckte det till 15 stycken getter! Det blev till och med pengar över så vi bestämde oss för att köpa med ris, smör, bröd, olja och såpa som vi delade upp i påsar till alla i gruppen. Vi var lite nevösa när vi åkte dit i fall getterna inte skulle vara där när vi kom dit men det var dom. Elisabeth hade samlat i hop alla ur stödgruppen så de var där men hon hade inte berättat om vår insamling så de blev riktigt överaskade! En kvinna som jag bytte nummer med sist jag var där var så glad så hon kastade sig över mig när jag klev ur minibussen! De välsignade oss ett antal gånger, de var så glada och tacksamma för all hjälp och dansade och sjöng med oss. De ville vi skulle sjunga något på svenska så vi sjöng nationalsången, vi kom inte på något annat, haha!
Så mycket kärlek i så små hjärtan!
Varje gång jag är i skolan blir jag så glad, det finns så mycket kärlek och glädje hos de små liven! De flesta av barnen bor i slummen och några barn på skolan är föräldralösa och bor på ett barnhem. Trots detta är de så glada och har så mycket kärlek att ge. De uppskattar så mycket och det är så fantastiskt att se! Det går inte att beskriva, jag lägger upp lite bilder istället :)
Min goding! <3
Jag och Edith köpte blyertspennor till alla barnen.
Shoppingdag!
I morse var vi i väg till skolan men bara en kort stund för att lämna våra frågor inför morgondagens intervjuer. Varje måndag- och fredagsmorgon är det morgonsamling för alla elever på skolan. Eleverna samlas på skolgården för att höra på rektorn och lärare som håller tal. Rektorn pratar om bl.a. om hur viktig motivationen i skolan är, idag prata han även om varför de agar barnen i skolan. Han menar på att de får respekt utav barnen och att han inte förstår hur vi i Sverige kan få respekt utan att slå våra elever. I bland undrar man hur de tänker, ser de inte att det beror på att barnen är rädda och inte att det har respekt. Under morgonsamlingarna brukar en lärare gå omkring med en pinne eller gummislang och slå de barn som står längst fram och inte lyssnar, även de som kommer försent eller täcker sin skoluniform med en tröja eller jacka blir också slagna. Vi brukar stå längst bak och skynda oss att ta av jackorna på de barnen som inte hunnit tagit av sig. Dessa morgonsamlingarna är inte roliga, man kan ju undra hur barnen känner sig som står där, förmodligen med en klump i magen inför varje måndag och fredag.
På eftermiddagen var det lite gladare miner. Då var det shopping som gällde, jag har knappt hunnit shoppa något sen vi kom hit så jag passade på i dag. Det blev en salig blandning av saker en tavla, leksaker, klänning m.m. Det är tydligen alltid bra pris och just för för dig som försäljarna brukar säga, de är väldigt på oss. De känner igen oss eftersom det inte är så många "mosungus" här i Nakuru. Efter att jag handlat vid ett marknadsstånd där de var väldigt på hann jag inte stoppa ner mina pengar utan hade dom i handen för en stund, då kom det ett gatubarn som drog allt vad han kunde i min hand. Han stank lim som många andra gatubarn gör här. Egentligen vill jag ju ge pengar men det är ofta de kommer i andra händer som organiserade ligor som ligger bakom gatubarnens tiggeri.
Hemlängtan...
Livet i Kenya går upp och ner, denna dag har varit en sån dag som många av oss har längtat hem. Det är skönt att vi har varandra och att man kan prata av sig när vi känner likadant. Alla bekvämligheter som man har hemma är inte så självklara och det är lite det vi får pröva på. Det är många småsaker som gör att man blir frustrerad. Med dessa motgångar och prövningar så lär vi oss att inte ta allt för givet och det vore ingen utmaning om allt här nere gick på räls. Ena dagen vill man bara sätta sig på ett flyg och åka hem, och nästa stormtrivs man. Vore det inte för de underbara barnen, värmen och de roliga upplevelserna som vi har här nere hade jag redan åkt hem. Jag har pratat med både mamma och Rickard i dag och det gör att jag längtar hem <3
In another part of Nakuru.
Här kommer fortsättningen av presentationerna på mina kära sambos...
Caroline den äldste i gruppen har tagit mammarollen med storm. Hon delar gärna med sig av sina tips och erfarenheter . Hon är den enda som lyckats börja med examensarbetet första veckan och har den disiplin som krävs för att skriva på morgonen. Den ambiösa som vi andra borde ta efter lite mer!
Emelinn vår sångfågel. När radion i bilen inte fungerar och samtalsämnena är slut tar Emelinn ton och sjunger en trudelutt. Hennes ljuva stämma får vissa av oss att somna på stört och andra att sjunga med. Hon kan alla sångtexter du kan tänka dig utan till, det är bara att önska låt och hon sjunger!
Malin vår soldyrkare. Uppvuxen på västkusten och gillar båtlivet men gillar inte fisk? Hon älskar att sola och bränner hon sig så är det en bra bränna enligt Malin. Solen har tagit som hon säger och nästa dag är hon brun. När man solar och badar med Malin då får man räkna med långa dagar vid poolen!
Amanda den kloke. Har koll på skol- och samhällsfrågor, en klok kvinna med båda fötterna på jorden. Hon har tidigare erfarenhet från resor i u-länder. Hon säger det vi andra tänker, hon är den enda som vågar säga i från om vi råkar hamnar i en diskussion med någon kenyan.
Poolhäng
I morse kl 07.59 studsade jag upp ur sängen innan alarmet hann börja ringa. Vi bestämde oss i går för att ha en heldag vid poolen och så fick det bli. Efter frukost gick vid ut till motorvägen som ligger nära oss och vinkade in en minibuss. Minibussarna med ett gult streck på sidan som åker på motorvägen är motsvarigheten till lokalbuss här i Nakuru. Minibussen som stannade hade redan några passagerar och vi fick tränga i hop oss och vi fick plats allihopa! Vi åkte in mot stan och passerade "busstationen" för dessa minibussar och där var det, ursäkta utrycket men många drägg! De drog upp fönsterrutorna på minibussen och slog på sidorutorna, lite obehagligt faktiskt, de flesta såg påverkade ut. Vi är bara vana vid att försäljare kommer fram och knackar lite på rutan men de brukar ge sig när man kollar åt ett annat håll. Vår chaufför var väldigt bra och sa till dom och putade mot bort dom innan han kunde köra vidare. De flesta vi har stött på här nere är hjälpsamma och trevliga. Han släppte sen av oss vid det hotell där vi brukar hänga, vi gick med bestämde steg in mot en varsin solstol. Där låg vi alla som fastklistrad tills solen gick i moln, då passade vi på att äta lunch. Efter lunchen kom solen fram igen och några av oss valde att åka hem och jag var en av dom som stannade kvar. En riktigt härlig dag i solen! :D Nu sitter jag i huset i underslafen av våningssängen och tänkte gå ner och dricka lite te innan jag ska göra mig i ordning inför kvällens halloweenfest. Det får bli nyktert så jag orkar med en pooldag imorgon med plugg :)
Matlagning.
Vi tog över matlagningen för en kväll och lagade mat till familjen, de två hushållerskorna som jobbar i köket fick ledigt. Det blev köttfärslimpa, potatis, sås och äppelpaj med vaniljsås som efterrätt. Något man saknar här nere är svensk mat!
'
Familjen verkade gilla vår mat!
Hakuna matata!
I dag har vi alla varit sega sen gårdagen. Vi tog en sovmorgon och vaknade runt kl 9! Jag kan knappt minnas när jag hade en sovmorgon senast, vi har alla gått upp senast kl halv 7 de senaste fyra veckorna då vi haft vfu precis innan vi åkte. Det var gött o sova lite längre idag, det behövdes! Efter frukost satte jag mig på balkongen och pluggade en stund då Emelinn, Edith, Caroline och Malin föreslog att vi skulle gå till ett närliggande köpcenter och äta. Jag hängde på och trodde det bara skulle ta en timma men istället var vi tillbaka efter fyra timmar! Det fanns nämligen inget matställe på köpcentret så det slutade med att vi hamnade på en bensinmack och åt. Maten var väl sådär och de glömde bort Ediths beställning så vi fick sitta där i två timmar och bara vänta på den. Tröttsamt när man känner att man måste plugga. När vi kom tillbaka satte jag och Emelinn oss på balkongen och pluggade. Jag skrev klart mina intervjufrågor inför nästa vecka då jag ska intervjua några lärare på skolan. På kvällen bokade jag, Amanda, Tim och Johnny hotell i Nairobi då vi tänkte passa på att se huvudstaden innan vi åker hem. Det känns härligt att avsluta resan med ett lite finare boende!
My birthday!
I går hade jag en fantastisk födelsedag. Vi gick upp runt kl halv 7 som vanligt för att åka till skolan. Vid frukostbordet möttes jag av sång och ballonger som mina fina sambos hade hängt upp. Efter frukost var det dags att åka till skolan, i dag fick jag äran att vara "co-driver". Eftersom vi var lite sena så vi började med att släppa av Amanda och Tim vid deras skola sen fortsatte vid till Karros och Karins skola. De gick aldrig av utan vi fortsatte mot stan istället. Jag, Edith, Emelinn och Malin brukar alltid bli avsläppta sist så jag har ingen aning om vilken skola de andra ska till på morgonen. När vi börjar närma oss ett hotell vi brukar besöka i bland förstod jag att jag blivit lurad! Jag blev riktigt överraskad när vi klev ur minibussen och de började sjunga för mig på trottoaren. Det kom fram försäljare som sa grattis och jag fick armband och kort av dom. Det blev en förmiddag med sol och bad vid poolen där vi bara låg och götta oss. Vi åt lunch där innan vi gick vidare till ett köpcenter för att göra manikyr och pedikyr som var välbehövligt. Jag tvättade även mitt hår där med det blev mest en dragkamp emellan mitt hår och hårborsten, det är tur jag inte är hårrum! Det får bli att boka in ett frisörbesök så fort jag kommer hem, håret blir aldrig riktigt rent hår och det slits något fruktansvärt i det vattnet som är här. Efter vi fräschat till oss åkte vi hem till huset för "tea time". Då blev jag överraskad med sång och tårta av mamman och sonen i familjen. Jag fick även höra den kenyanska versionen av "happy birtday" av sonen. "I was on a zoo and saw a monkey like you". Han är rätt rolig, det var han som kom på att de andra skulle lura mig i morse, de hade tänkt ge mig presenten redan vid frukostbordet. Efter tårtkalaset gjorde vi oss i ordning för att gå ut på restaurang och äta middag. Det var jättetrevligt och gott! Vi gick sen vidare till ett uteställe där vi där vi dansade av oss. Det är tur vi har med Dennis som vet vilka uteställen och restaurangen man ska gå till för att känna sig säker. Så fort mörkret kommer på kvällen står det skumma typer i gatuhörnen med vapen och luvtröja. Som vit är man ganska utsatt så det är bra vi alltid har Dennis som skjutsar oss hem. Krogarna här är öppna till 06.00 på morgonen men åldern verkar redan ha satt sina spår och det blev hemgång runt 02.00!
Jag fick också detta fina halsband av mina sambos!
"Top class"
Jag tänkte skriva lite om vår klass som jag och Edith är i på dagarna. Vår klass består av 17 barn i åldrarna 3-7 år med blandat pojkar och flickor. Vår klass är en blandning av förskoleklass och förskola, det kostar 200 shilling per termin som är ungefär 18 kr. Många familjer har därför inte råd att sätta sina barn i skolan, många barn börjar därför skolan i klass 1 då skolan blir gratis. De flesta i klassen är kristna men det finns några muslimer som är flyktingar från Somalia och Sudan, vår lärare välkomnar alla oavsett ursprung. Klassen är en "top class" med de barn som är "bäst" och ska vidare till klass 1 nästa år. Att ålderns spridning är så stor beror på att man får vara kvar i klassen tills man är förberedd till att gå vidare till första klass. Barnen pratar både engelska och swahili och undervisningen sker på båda språken. Alla barnen kan läsa och skriva med både små och stora bokstäver. Matematiken som barnen kan motsvarar den matematik som svenska barn lär sig i årskurs 3. Lärandet är individanpassat eftersom den inte är så fokuserad på ålder utan på vart barnet befinner sig i sin utveckling. Vår lärare är väldigt bra på att se varje barn som en individ och inte en del av en grupp och det berömmer vi Elizabeth för. Det förekommer ofta aga i den Kenyanska skolan men Elizabeth låter barnet skämmas i en liten stund istället för att slå barnen. Hon arbetar tematiskt där hon använder sig av nya teman varje vecka, denna vecka har hon tema transsport med fordon. De sjunger väldigt mycket tillsammans och via sången lär de sig bland annat språket och matematiken. Jag är väldigt imponerad av dessa barn! De är glada, positiva och motiverad till att gå i skolan. Det märks på barnen att de inte hamnat i ett könsmönster där pojkar ska vara på ett sätt och flickor på ett annat. På fotbollsplanen är det både pojkar och flickor som spelar fotboll och när barnen ska fläta våra hår är det både pojkar och flickor. Många av barnen har som dröm att bli pilot, lärare, advokat, doktor eller chaufför. Detta kan bero mycket på hur Elizabeth bemöter dessa barn och att hon är medveten om genus. Eller har det att göra med att många av dessa barn inte har tv, dator m.m som avspeglar det könsmönster som finns i vårt samhälle. Elizabeth har verkligen ett nytänkande och vill lära sig mer då hon går kurser i specialpedagogik på kvällarna. Jag ska ladda upp lite bilder från skolan :)
In another part of Nakuru!
Det har gått en vecka här i Kenya och tio individer som bor nära inpå varandra har lärt känna varandra ut och in. Jag har lovat mina nio sambos att skriva ett par rader om varje person och vad som kännetecknar personen. Här kommer fem presentationer!
Först ut är vår Paparazzi Johnny. Du ser han aldrig utan en kamera i näven, var han än är så är kameran med. Han offrar sitt liv för att få till de bästa fotona, hoppar över staket, stängsel, hänger ut genom fönsterrutan i minibussen. Han är nog den person som har lyckats ta slut på flest batteri och inte bara på sin egen kamera utan även våra.
Edith vårt levande lekixon. Edith har bott i England och pratar flytande engelska, hon får ofta översätta när våra hjärnkontor står stilla och har alltid svar på alla ord. Förutom ett har vi kommit fram till! Grenuttag eller ni vet en sån förlängsningsladd med många hål i. jag vet inte ens vad det heter på svenska så det är förståeligt!
Karin vår ”co-driver”. Hon sitter ofta längst fram i minibussen bredvid vår chaufför Dennis. Hon har alltid koll på vart vi ska och förmedlar det vidare till oss andra i minibussen. Vi andra kan känna hos trygga när Karin går in i rollen som turistguide. Hon får ofta ta smällen med alla försäljare som slänger sig in i sidorutan.
Karolina vår ”Swahili Karro”. Hon har köpt sig en bok om översättning från engelska ord till swahili. Karro tar varje tillfälle hon kan för att lära sig det nya språket. När vi står i mataffären hör vi ”sante sala” och en glad kenyan som svarar ”caribo”. Hon lyckas charma varenda Kenyan i detta land med sina fraser!
Tim vår proffesor! Har alltid svar på alla frågor och har han inte det så tar han fort reda på det, Wikipedia är hans bäste vän! Han skriver som en journalist och debatterar som en politiker. Han är engagerad i det mesta som finns i universitetsvärlden. Hans dygn måste ha fler än 24 timmar!
Fortsättning följer på de övriga!
Bildbomb från safarihelgen!
Gepard som gömmer sig i gräset
Safari!
Dag 1.
Idag har vi åkt 40 mil till Masai mara som är en nationalpark, resan dit tog sju timmar med ett stopp för bensträckarpaus där vi hamnade i en turistfälla. Jag försökte pruta på två dockor till priset av 2000 shilling (ca 180kr) men han ville ha 7000 shilling. I stan har vi nämligen köpt två dockor för 1000 shilling så det var rena lureriet! Jag gav upp mitt prutningsförsöket när jag hörde att vykorten kostade 100 shilling. Visst är det billigt här men man vill ju inte betala överpris för det.
Vi fortsatte vår bilresa med allsång i bilen, vi är ett gäng blivande lärare som har ett stort förråd av barnvisor. Vi stannade för lunch när vi hade 10 mil kvar. Det var buffé, det fick mig att vara vegetarian för denna måltid, några av oss har valt att vara det hela resan för att slippa magkrångel då vi inte vet hur länge maten stått framme. Vi for vidare till Masai mara och när vi började bilfärden på grusvägen uppstod krångel med en utav minibussarna.. Vi fick klämma i hop oss i de andra två minibussarna som fungerade och lämnade en stackars chaufför mitt i savannen med en trasig minibuss. Vi fortsätter vidare när minibuss nummer två går sönder! Som tur var hade "bara" motorn kokat så vi gjorde en paus. När vi stod där kom det fram fem barn mitt från ingenstans och började tigga av oss. Det kom fram en pojke med putande mage, han var i stort sett helt naken förutom en trasig tröja som hängde på honom. Jag gjorde en god gärning och gav bort mina boxertrosor med snobben på. Karro tog på honom trosorna men de andra barnen började skratta åt honom då trosorna var lite förstora för honom. Han tog fort av sig dom och höll dom i handen istället. Efter en stund satte han sig på en sten på andra sidan vägen och tar fram trosorna och tar på sig dom! De andra barnen springer fram till honom och ryker i en vattenflaska som han har fått. Att se barn som bara är 3-5 år vara så giriga är hemskt!
När motorn var okej kunde vi åka vidare till vårt camp. Jag blev jätteglad när jag såg våra tält vi skulle sova i, de fanns tre sängar i varje tält med varsin dusch och toalett. Det fanns en bar på campområdet så vi passade på att njuta av några öl. När vi gjort oss hemmastadga i tälten kom det fram en masai som ville visa oss sin masai by. För er som inte vet vad "masai" är för något så är det en grupp människor som lever som herdar och har boskapsdjur som får, kossor, hönor och getter. De bildar olika byar med masai folk där det finns en ledare i byn som ofta är den äldste mannen i gruppen. Innan mannen får gifta sig ska han ha varit ute i vildmarken i fem år och ha dödat ett lejon. De gifter sig med varandra tidigt och männen får ha flera fruar. Ett mycket speciellt folk, jag kan inte påstå att jag var imponerad av hur de levde. De bodde i lerhyddor som var gjorda av pinnar, kobajs och lera. När vi kom till byn gjorde männen i byn en välkomstdans för oss, de hoppade och studsade så högt de kunde. Den som hoppade högst fick någon slags rabatt på kossor och kunde på så vis få en fru som var värd många kossor. Efter den sk välkomstdansen ville masaierna visa sina lerhyddor. Jag, Emelinn och Amanda gick in i en hydda.. den kan inte ha varit mera än 15 kvm, vi såg nästan ingenting förutom en eld som fanns i mitten. Inne i hyddan var det ungefär sju person varav ett stackars barn som hostade av röklukten. Det stack något fruktansvärt i ögonen av röklukten så vi blev inte långvariga. Vi sa hej då och lovade att komma tillbaka nästa dag för att se på kvinnornas dans. Det som berörde mig mest var de barn som gick omkring i masai byn med smutsiga och trasiga kläder. En flicka rann det bara snor om och hon hade 20 flugor som satt i ansiktet. Det blev inte bättre när jag fick reda på att de förekommer könsstympning på flickorna i byn ;(
Dag 2.
Lördagen var en hel dag med safari, vi var ute i nio timmar på savannen. Meningen var egentligen att vi skulle på kvällssafari på fredagen men eftersom en av våra minibussar gick sönder ställdes den turen in. Vi såg massvis av djur, zebra, giraff, hyena, geopard, flodhäst, krokodil, lejon, elefant, buffel, antiloper, gnu, apa, struts, gam, pelikan, vildsvin och surgat. På gränsen till Tanzania vid en flod hade hundratals djur samlats för att ta sig över floden. Detta fenomen händer ungefär två gånger per år då djuren korsar floden. Vi stod länge och tittade men djuren var väldigt avvaktade och vågade sig inte över för alla flodhästar och krokodiler. Det kunde ta upp till en halvtimme eller ett dygn så vi åkte vidare och tog lunch under ett träd på savannen. Det är inte varje dag man äter lunch 200 meter från en zebra :) Det bästa med denna dag var att få se lejonhonan med sin lejonunge. Det är svårt att tro att lejon är så farliga djur när det är så söta. Efter en lång dag på savannen åkte vi hem till campet nöjda och glada! Denna kväll var vi upp till masai byn igen och fick se på kvinnornas dans. De såg så ledsna ut och dansen var inte så mycket mer än att gå på led efter varandra och vifta på armarna. Efter dansen försökte de få med oss upp till lerhyddorna för att köpa halsband och armband. Många av oss valde att gå tillbaka till campet istället. Jag kände att jag inte ville sponsra dom med pengar och hade sett nog av dom.
Dag 3.
Uppstigning 05.30 för morgonsafari. Vi började morgonen med "teatime" kl. 06.00 innan vi gav oss ut i minibussarna. Att se solen gå upp över savannen så tidigt på morgonen var jättefint! Vi såg en hyena som åt på sitt byte, giraffer, gnuer, bufflar och lejon. Det som var mest kul att se var en lejonhane som låg och åt på en antilop i gräset bara tre meter från bilen. Vi såg också tre lejonhonor som låg och vila sig i gräset, en av lejonhonorna gick precis bredvid bilen! Det lustiga är att djuren inte verkar bry sig om alla turister som åker och fotar dom. Vi var ute i två timmar innan det var dags för frukost som bestod av pannkakor, stekt ägg och det obligatoriska toast brödet som verkar vara det enda bröd som Kenyanerna äter. Efter frukost packade vi i hop våra saker i tältet och började bilfärden hem till Nakuru. Med två timmar bilfärd på en sandig grusväg på savannen yrde det in damm i bilen. Vår chaufför satt och hostade, min näsa började klia något fruktansvärt och Amanda höll sin sjal för munnen, gissa om vi var glada när asfaltsvägen började. Vi stannade till för toapaus och för första gången på tre dagar tittade jag mig i spegeln. Jag såg ganska skitig ut efter allt damm och hade fått lite solbränna i ansiktet, det är något man inte tänker på när vi har ett fullspäckat schema om dagarna. Men helt klart ett plus med lite sol :D
Ett gäng flodhästar.
Krokodil
Lejonhona med sin unge.
Det går inte att ladda upp fler bilder.. jag ska pröva i ett nytt inlägg!
Känslostorm!
I dag har det varit en lååååång dag med många känslor. Vi startade vår trip runt kl 8 i morse för att åka till ett barnhem. Vi stannade till hos en kvinna på landsbygden som har startat en stödgrupp för kvinnor, män och barn som testats positivt för HIV. De berättade om deras organisation som är en studiecirkel, dit kommer människor som behöver stöd och hjälp. De undervisar i hur man kan leva ett längre liv som HIV smittad genom att ta sina mediciner vid rätt tidpunkt varje dag och vad man bör undvika och vad man bör äta. En av kvinnorna såg väldigt sjuk ut, hon hade både HIV och turberkulos. Hon var trots sin sjukdom så glad och att vi var där berättade hon gör henne stark. Hon hade trots sin sjukdom livsglädjen kvar och såg ljust på framtiden. Det gjorde många av oss rörda och vi kunde inte hålla tillbaka tårarna när hon pratade. Några av kvinnorna ville byta adress och telefonnummer för att kunna ha kontakt med oss för att få stöttande ord och känna sig starka.
Kvinnorna försörjer sig på att göra väskor, halsband, armband och plånböcker. Jag köpte mig en väska och beställde en plånbok, vi tänkte att vi ska åka tillbaka dit senare under vår resa för att hjälp dom på något sätt. Bromsmedicin får de gratis men har svårt att få tillgång till bra mat då de bor på landsbygden. Getter har bra mjölk som hjälper immunförsvaret och är hälsosamt. Vi har därför bestämt oss för att samla i hop pengar så vi kan köpa en get eller flera till dom. En get kostar runt 700-1000 svenska kronor beroende på ålder och är mycket pengar för dom. Om du känner för att skänka en slant så hör av dig, vi kommer själva att gå dit med getterna så vi vet att pengarna går till det som de ska.
Här är några ur stödgruppen.
En mamma med sitt barn ur stödgruppen.
Efter vårt besök hos kvinnoorganisationen fortsatte vi mot ett barnhem som drivs av en svensk stiftelse och har en skola som tillhör samma stiftelse. I den skolan går barn i åldrarna 3-13 år som alla har varit hemlösa och nu bor på barnhemmet. Barnhemmet hade en bra standard om man jämför med andra barnhem som finns i Kenya. Det fanns rinnande rent vatten, toaletter, egen säng och de får mat serverat varje dag. De har till och med en egen skolbuss! Vi fick lunch på skolan och maten de äter odlar de själva, den var både nyttig och god!
Innan vi åkte hem gav vi de leksaker som vi hade med oss till barnen. De var väldigt tacksamma och sjöng för oss. Vi sjöng "klappa händerna när du är riktigt glad" tillbaka på svenska och engelska :)
Besök på Lakipia university
I dag har vi besökt Lakipia university som ligger ca 1,5 timme från där vi bor. Vi fick träffa rektorn och lärare på skolan när vi kom dit, de pratade väldigt länge. Väldigt stelt och formellt! Vi fick även presentera oss själva och ge de böcker som vi hade med som gåva till universitetet. Efteråt fick vi fika och blev guidade runt på universitetet. I biblioteket fick vi egentligen inte fota eftersom det ska vara tyst men jag kunde inte låta bli. Det är så stor skillnad mot hur vi har det på Karlstad universitet så jag måste ju dokumentera. Sara som är utbytesstudent från Karlstad visade hur hennes boende på campus såg ut, hon är så glad att träffa svenskar och prata svenska eftersom hon är där själv. Det är så modigt gjort av henne att åka dit själv och plugga en hel termin, jag beundrar henne verkligen. Efter rundvandringen fick vi lunch på universitet och en varsin t-shirt som present av rektorn. Påvägen hem åkte vi förbi ett vattenfall som var sjukt fint! Vi passerade också ekvatorn när vi åkte hem, där fanns det massor av barn som gick omkring. När vi skulle åka tittade en liten flicka in i minibussen på mig och jag vinkade, hon blev så glad och log! Det var jobbigt att se de barnen, de var så slitna :( jag önskar jag kunde ta med alla hem. Nu sitter jag hemma medans de andra är ute och äter. Jag känner att jag behöver samla i hop mina tankar och bara vara själv en stund eftersom vi är med varandra konstant hela tiden. Mamman i familjen är så omtänksam och frågade mig om jag vill äta middag med familjen när de andra är ute och äter. Jag känner nu att det osar från köket så det är nog snart dags för mat :)
Påvägen till Universitetet stannade vi på en utsiktsplats där det var en karta på Afrika som visade hur några länder kommer att dela på sig och bli en egen ö om några miljoner år, eller om det var miljarder år. Lars vår lärare hade en liten lektion med oss :)
Lakipia university
Väldigt formellt...
Biblioteket
Biblioteket
Universitet låg på 2600 möh och det kändes på luften.
Det skulle två timmar att bara gå ner och upp för att se på detta fina vattenfall.
Jambo!
Andra skoldagen var helt underbar, jag stormtrivs med barnen! Deras skoldagar är emellan 08.00-12.30, det är lagom långt för oss också så vi hinner göra andra aktiviteter med under dagarna. Jag tänkte jag skulle lägga upp lite bilder från i dag så ni får se hur vi har det :)
Barnen älskar klappramsor så det gör vi mycket med dom.
Det finns knappt några leksaker ute på skolgården så barnen får använda sin fantasi att hitta på saker att göra under rasterna.
Här har barnen gjort armband till mig :)
Tusen tack!
Tack till alla er som har skickat med pengar, böcker och pennor! I dag har vi kunnat handla massor av leksaker, tandborstar, pennor, kritor, block, spel och fotbollar som vi ska ta med till det barnhem vi ska besöka på torsdag. Vi har även inhandlat en stor klocka till vår lärare som har en pappersklocka uppsatt på väggen i klassrummet.
Första skoldagen
Jag har inte kunnat uppdatera bloggen förrän nu då vi inte haft något internet. I dag installerade de wi fi i vårt hus! Glädjen hos oss är stor och alla försvann plötsligt in i skype- och facebook världen. Jag fick äntligen tag på min goding som är i London just nu! <3
I morse väcktes vi av väckarklockan runt 06.15, vi låg och snoozade ett bra tag innan vi tog oss upp och gjorde oss i ordning. Frukosten serverades klockan 07.30, den bestod av stekt ägg, havreflingor, mjölk, banan, rostat bröd samt te och kaffe. Det var väldigt gott och vi åt oss mäta. Efter frukost hade vi bestämt träff med vår lärare som bor på ett hotell inne i stan. Där träffade vi även en lärare från Lakipia university som besökte oss tidigare i höst på Karlstad universitet. Han hade med sig en svensk tjej som pluggar här på heltid men som i vanliga fall bor i Karlstad. Efter att vi samlat ihop oss tog vi sällskap till skolkontoret här i Nakuru, där träffade vi skolchefen och blev uppdelade på olika skolor. Jag och de som jag bor med önskade att hamna på samma skola och blev skjutsade till vår skola som heter ”Kenyatta primary school”. Det motsvarar en lågstadieskola i Sverige men denna skola hade även en klass för yngre barn i åldrarna 3-4 år. Vi träffade rektorn på skolan som pratade lite med oss innan vi blev guidade runt av en lärare i klassen för de yngre barnen. Hon var helt underbar och inte alls sträng mot barnen. Jag och Edith kommer vara i den klassen med henne under den tid vi är här. Första veckan kommer Emelinn och Malin vara med oss också eftersom deras lärare inte kunde ta emot dom denna vecka. Jag vet inte hur jag ska börja beskriva barnen och skolan, det var väldigt rörande att ha minst femtio barn runt omkring sig på skolgården som ville ta en i håret och skaka hand med oss. De skrek ”mosungas” som betyder vit människa, många av barnen frågade även vad vi hette och hur det var med oss. De var en konstig känsla att vara i den situationen, ett tag kände jag att tårarna var påväg att komma men tänkte fort bort vad jag kände. Att se barnen vara så glada och tacksamma att gå i skolan var helt fantastiskt. Vi var med vår lärare som heter Elisabeth i hennes klass och klappade ramsor med barnen och sjöng ”klappa händerna” på både svenska och engelska. Efter skolbesöket mötte vi upp resten av gänget och åt lunch på ett internationellt café inne i stan. Vi hann också gå en sväng på stan innan vi blev skjutsade hem för ”tea time” och middag med familjen. I dag var det köttgryta med pasta och potatismos, en liten förändring från vad vi fick i går. Nu sitter vi och nördar framför datorn på vårt rum och ska strax sova. Jag tänkte jag ska lägga in lite bilder i morgon så ni får se hur vi har det. I morgon väntar en ny skoldag :) Lala salam! (god natt!)
Framme i Kenya
Igår tidig morgon landade vi på Nairobis flygplats, vi såg alla ut som levande zombies efter en natt på ett flyg med för lite sömn. Jag hade öronproppar och sovögon på mig under natten men det var så varmt så det gick knappt att sova. När vi kom fram ansökte vi om visum och hämtade ut vårt bagage sen gick vi till vår skjuts som stod och väntade på oss. Chaufförerna gav oss alla varsin bukett med rosor och hälsade oss välkomna till Kenya. Vädret var molnigt och lite kallt, som en traditionell svensk sommardag. Det var rätt skönt att det inte var stekhett när vi skulle åka trångt i en minibuss i tre timmar. Chaufförerna körde väldigt bra måste jag säga, de var inte alls såna fartdårar som jag hade tänkt mig. Det var kanske därför det tog sin tid från Nairobi till Nakuru trots att det bara är 15 mil emellan, det dåliga väglaget spelar förstås stor roll också. Under resan i minibussen satt jag bara och tittade ut igenom fönstret och försökte ta in allt jag såg. Det sprang folk över vägen mitt i trafiken och djur gick längs vägkanten. Det är inte konstigt att dödsantalet i trafiken är stort här. Sen såg vi områden med skjul där det fanns människor som bodde i slum. Det såg verkligen ut som de bilder man brukar se på tv från SOS-barnbyar, det var barn som satt på mammas rygg och miljön påminde om en soptipp. Vidare längs bilvägen på ett öppet landskap med bara lite träd och buskar såg vi zebror! Det var riktigt coolt! Det sprang även babianer precis bredvid minibussen där vi åkte. Vi gjorde en paus på en utsiktsplats där vi sträckte på benen och tog lite kort på den fina utsikten då plötsligt en lastbil kommer rullandes baklänges nerför bilvägen som var en backe! Det var otäckt att se och vi blev som handlingsförlamade medans Kenyarna på utsiktsplatsen som jobbade med försäljning sprang fort ut i vägen och la stora stenar under hjulen. Lastbilen stannade på en gång och en kille hoppade in i motorhuven och började skruva i motorn. Varningstriangel eller bärgningsbil verka vara för oss västerlänningar. Hur fortsättningen blev vet vi inte för vi hann åka mitt i det trafikkaos som blev. Väl framme vid vårt ”homestay” där vi ska bo under vår vistelse blev vi välbemötta av familjen som bor här. Vi presenterade oss och de hade lagat mat som de bjöd oss på. Det var en köttgryta med ris och vitkål, helt okej faktiskt men det ryktas om att vi kommer få samma mat varje dag vi är här. Efter lunchen åkte vi in till Nakuru stad som bara ligger tio minuter med bil från vårt boende, där skaffade vi Kenyanska simkort och laddade på våra telefoner. Vi kollade runt lite i staden och handlade lite i en supermarket innan vi åkte hem. När vi kom tillbaka var det ”tea time” i vardagsrummet där vi alla satt tillsammans med familjen och pratade. Familjen består av mamma, pappa, en dotter och två söner. Det är bara en son som bor kvar hemma, han är vår chaufför och skjutsar oss vart vi än ska. Efter ”tea time” delade vi upp oss i vilka rum vi skulle sova i. Jag sover tillsammans med Emelinn, Edith och Malin på övervåningen i ett rum. Jag har fått underslafen på en av våningssängarna. Vårt kvällsprojekt blev att packa upp våra saker ur resväskorna och försöka få upp malaria nätet ovanför sängarna. Eftersom jag sover längst ner blev det lite problematiskt hur jag skulle ha mitt myggnät. Vi höll på länge och fixade med inte ett alltför högt blodsocker och hade funderingar på att sova på hotell istället. Tillslut lyckades vi och jag blev inbäddad med ett myggnät runt om mig så jag knappt ville gå upp från sängen. Klockan blev runt 20.00 och det var dags för middag i vardagsrummet, jag och Malin prioterade sömn framför hunger och låg istället kvar i sängarna och tog natta!
På väg!
Nu sitter vi på Doha flygplats i Saudi arabien och väntar på att få flyga vidare till Nairobi. Flygresan hit gick jättebra och flygplanet var väldigt fräscht, till och med flygmaten var god! Vi fördriver tiden med att spela kort och surfa runt. Det finns gratis wi fi här men min laddare till datorn ligger i mitt bagage :/ Jag hinner nog skriva några rader innan datorn dör! Vi sitter just nu vid vår gate och har suttit på golvet och spelat kort. Det känns som om vi är ett gäng apor som sitter i bur, vi har nämligen fått några åskådare. De tycker säkert vi ser jätteknasiga ut som inte klär oss i slöja eller har turban på huvudet. Jag skriver mera i morgon när vi har kommit fram!
Resmöte
I dag hade vi vår sista träff inför resan. Direkt efter praktiken var det bara att åka vidare mot universitet. Jag hinner inte tänka så mycket på resan när det är långa dagar med praktik. Det känns mer verkligt att vi ska åka när vi träffas allihopa. Vi pratade mest om praktiska saker som boende, pengar, transfer, vad vi ska ha med och lite vad vi bör tänka på. Vår lärare berättade att under första veckan får de som vill följa med honom och besöka ett barnhem. Det är något jag alltid har velat gjort så den chansen kommer jag att ta. På måndagen dagen efter vi har kommit till Kenya ska vi träffa skolledningen på ett skolkontor. Där kommer vi att få söka tillträdde till att få vistas på olika skolor, samt att vi kommer att bli tilldelade en skola att vara på under vår vistelse. Jag har önskat att få vara på en skola för yngre barn, eftersom jag läser till förskollärare. Sist men inte minst har vi den första helgen vi är där en tre dagars safaritur inbokat! Nu vill jag bara åka!
Resfeber?
Resan som har känts så långt borta börjar nu att närma sig, om 6 dagar åker vi. Vi är tio lärarstudenter och en lärare från Karlstad universitet som åker till Kenya. Syftet med resan är att skriva våra examensarbeten och givetvis är det en upplevelse att få åka till ett u-land att göra detta. Just nu känns det både nervöst och spännande. Nästan lite ångest av att åka, men det är väl det som kallas för resfeber. Jag som är lite av en hypokondriker har nog packat grejer så jag skulle kunna öppna ett apotek. De senaste veckorna har jag tagit vaccin för sju olika sjukdomar. Det är helt galet! Och det har känts måste jag säga, jag har varit trött och svag i kroppen men hellre det än att få någon oönskad sjukdom.
